Därefter har jag kokat en kopp té som jag inhandlade på téhörnan inför vår planerade myskväll.
Den inträffade inte direkt. Jag har tittat på två avsnitt Mad men, tänkte att jag skulle distansera mig från allt en liten stund.
Just det, när vi var ute såg vi en omkullvält cykel nedanför vårt köksfönster. Den hade ett avbrutet cykelstöd och vitt lurvigt hår i en tuss på styret. Ars, jag vet inte vad jag ska tro. Ligger katten med brutna ben någonstans eller ska jag få se honom i morgon?
Ja, jag vet. Jag är på tok för personlig nu. Jag är också kanske lite överdramatisk. En bortsprungen katt, det har ju faktiskt hänt förr! Det är bara ett djur, dom klarar sig alltid, nio liv och allt det där. Han går att ersätta och jag klarar mig utan honom. Det är bara det att vissa saker tycks lättare dra en nedåt.
Till exempel när man ser sin familj gå sönder ännu en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar