Dagens armband
En gång hade jag en kompis som hade en stor burk med armband, ja det var inte det enda hon hade. Enligt mig hade hon allt! Hon var alltid minst sju steg bättre än mig (fråga mig inte på vilken skala, men definitivt en där sju var mycket). Jag beundrade henne för att hon var så rolig, smart, snygg, cool, social och allt sånt som jag själv ville vara. Idag har vi ingen kontakt alls.
Relationen var nog i det avseendet ganska ojämn. Jag som skrattar, beundrar och tycker om och till och med nästan vill vara Som. Jag vet inte många som behållit sin tonårs-idol speciellt länge, de håller ett tag. Jag minns min tid med Spice girls för att ge ett exempel, det var dock innan tonårstiden... Ingen musik som rullar i lurarna nu för tiden direkt!När man upptäcker det mänskliga i sin idol blir det inte lika roligt. Spice girls gjorde ju inte musiken själva, hade överdrivna image och vissa sjöng inte ens bra. De hade egna problem, brustna relationer och mådde inte alltid bra. Allt det här upptäckte jag efter en tid. På så sätt är nog idol-fan-relationen en ganska skör relation att bygga en vänskap på.
Visst är det fint att beundra sina vänner och även den här personen beundrar jag nog än på många sätt.
Nu har jag däremot fyllt upp ett eget skrin med armband och kan i välja och vraka ganska mycket. Lite jag-kan-själv har vuxit fram i mig och likaså insikterna.
Jag mår nog bäst av vänner som finns när det blåser, inte de som har ett stort smyckeskrin. Vill jag ha ett stort smyckeskrin får jag väl se till att fixa det själv! Det är ju en vän man behöver!
Jag är också jätteglad att jag har sådana vänner idag och att jag sakteligen inser att jag inte behöver vara omtyckt av alla, jag duger gott ändå.
Jag kan själv välja att tacka nej till en vänskap som gör att jag måste vara ett fan.
Nej tack säger jag till den idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar