nu så.

Det är svårt att vara förälskad jämt

Det är därför som jag förälskar mig i oss, igen och igen och igen.

De bästa jag ord jag sagt till dig är hej, ja och förlåt.
...Sen så skadar det ju inte att påminna sig om att dessa vackra två är vi.


Snart kommer Kristoffer hem,
vi ska äta ute och om min rygg tillåter gå på bio.
Jag längtar efter honom lite extra varje fredag,
det har liksom blivit lite våran kväll
och efter sex år får man väl börja ha lite vanor,
det är faktiskt ganska fint.

Fredag

Någon sa till mig att vår bästa tid är nu
Var det kanske du?

Ibland bestämmer jag mig för att skratta
och vips så spritter det till i hela kroppen.
Jag ser värmen i husen genom dimmans ridå.
Dina armar när smärtan bultar på.
Jag ser klockan ticka, en morgondag närma sig,
jag ser möjligheter, oändliga möjligheter.

Följ med mig, nu lyfter vi
om vi vill förstås.

Myntets två sidor

Till i motsats från i går vill jag inte gnälla.
När jag cyklade över tegsbron på väg hem höll jag på att vilja jubla av lycka!
Solnedgången och stadens lampor möttes, precis som min blick mötte okända människors ögon.
Vi såg alla vad fin vår värld var och för en stund kändes inget omöjligt.
Jag kände kraft i mina ben, vind i mitt hår och en tacksamhet så stor, så stor.

Vill jag känna efter ordentligt fick jag ont i ryggen efter trampandet och vinden förstörde min frisyr.
Men vem bryr sig efter en sådan cykeltur.

hej från en tjej

Det är apa-trist att behöva läsa en blogg som bara innehåller gnäll.
Men det är alltid då jag behöver skriva ur mig. EGENTLIGEN VILL JAG SKRIVA HELA INLÄGGET MED STORA BOKSTÄVER FÖR ATT DET ÄR SÅ OTROLIGT VIKTIGT DET JAG HAR ATT SÄGA!!

Fast, jag skippar det, blir hemskt tröttsamt att läsa.
Fast gnälla ska jag, det lovar jag er, dyrt och heligt! Nu ska ni få se på gnäll!
Nu undrar ni kanske vad dagens fasa är?!
Jo, sjukgymnaster som lovar ut tider kors och tvärs som om det fanns lika mycket som hundbajs på Bölesholmarna. Kan man inte tänka sig att kika i sin kalender innan man gör detta?
Här sitter jag nu, hemma från praktiken, för att vara tillgänglig för en akuttid som inte finns.

Kvinnan i telefon var i alla fall hemskt trevlig, det var plåster på såren, när hon gav mig dommen.
Likadant frasen "vi är alla människor" som rullar runt i huvudet. En liten stund då och då tänker jag att det kanske var någon som behövde tiden bättre som fick den..
Ungefär där hamnar jag på plus-minus-noll, lite blaha blaha-läge.

Ska se ett avsnitt Pan Am, dricka lite té och sedan göra nytta genom att skriva något av de 5000 orden som ska skrivas inom de kommande 2 veckorna (enl min egen plan). Äh, detta kanske kan bli en ganska bra dag trotts allt. Vila ryggen behövde jag ju i alla fall..

mensepåtusan, det lättade. Tror ni inte egentligen vi skulle behöva säga mer vad vi tycker och tänker? Nu vill jag bara ut på stan och skräna med facklor och banderoller "MERA GNÄLL ÅT FOLKET". Fast nu sätter ju min onda rygg och sjukgymnasternas icke-tid att ta itu med detta stop för det upptåget också..

Hoppas era måndagar blir fantastiska, eller att ni kan göra dem till det!
puss hej!