2011-06-30 Midnight blues

Vi har promenerat runt kvarteret ännu en gång ikväll. Letat bland buskar och under bilar.

Därefter har jag kokat en kopp té som jag inhandlade på téhörnan inför vår planerade myskväll.

Den inträffade inte direkt. Jag har tittat på två avsnitt Mad men, tänkte att jag skulle distansera mig från allt en liten stund.

Just det, när vi var ute såg vi en omkullvält cykel nedanför vårt köksfönster. Den hade ett avbrutet cykelstöd och vitt lurvigt hår i en tuss på styret. Ars, jag vet inte vad jag ska tro. Ligger katten med brutna ben någonstans eller ska jag få se honom i morgon?

Ja, jag vet. Jag är på tok för personlig nu. Jag är också kanske lite överdramatisk. En bortsprungen katt, det har ju faktiskt hänt förr! Det är bara ett djur, dom klarar sig alltid, nio liv och allt det där. Han går att ersätta och jag klarar mig utan honom. Det är bara det att vissa saker tycks lättare dra en nedåt. 

Till exempel när man ser sin familj gå sönder ännu en gång.

2011-06-30

...För att fokusera på något annat en stund började jag rensa garderoben (efter inspiration av andra).
Jag har inte hunnit så långt, men kan nu konstatera att jag har 30 kjolar.

2011-06-30

Just i detta nu håller jag på att skriva ut dessa:

Inte det roligaste jag gjort.

Men jag hoppas det ska bli kul, ett kärt återseende och en skojig historia att lägga i ryggsäcken.
"Men tok-katt, ligger du och ruvar i garderoben där jag redan kollat fem gånger!?"

Ibland händer konstiga saker, tunga saker och allmänt överraskande saker när man minst anar det.

Och ibland känns det som att dom bara avlöser varandra.

Nu snurrar bara en tanke,  att det måste vara ett skämt!

Inte kan väl katten ha hoppat från tredje våningen?!

2011-06-30 Kära dagbok

Nu har jag varit vaken i mer än 19 timmar. Men då har jag hunnit en del också!

Först cyklade jag upp till sjukhuset för att arbeta (där intrycken varit så många att de skulle kunna fylla minst ett inlägg, men jag behåller det för mig själv.) Därefter hojjade jag iväg till lillasyster där vi solade och gick igenom hennes utrensade kläder. (Kom därifrån med en full kasse!) Efter detta mötte vi upp Miriam på affären där vi handlade middag och glass. (Glöm inte glassen en sådan här dag!) När middagen just så pass sjunkit ner i magen hoppade vi på cyklarna och for till Nydala där vi mötte upp Loviisa. Under kvällen hann vi ta ett varv runt sjön, med lite anhalter för intag av fika. Vi har pratat, och pratat, så pass att jag faktiskt fått ont i halsen. Det blev dock inget bad, jag är officiellt en badkruka! Det kändes till och med besvärligt att blöta fötterna! Så illa, nästan så att jag skäms lite...! Kvällen avslutades med lite kvällsfika hos Loviisa och en cykeltur hem. Jag har med andra ord cyklat säkert ett par mil och hunnit göra hur mycket som helst. Katten har varit super-duper-ensam ikväll då Kristoffer varit och fiskat. I morgon råder jag bot på det för att jag ska hålla mig hemma hela dagen. Jag är nämligen ledig. Då ska jag umgås med Kristoffer och katten. Jag, Kristoffer och katten. Det låter som musik i mina öron! Lämna lägenheten ska jag bara göra någon timme, max, helst mindre, om jag inte är under hot förstås. Eventuell sol avnjutes på balkongen. Blir det för svettigt, kanske, kanske, går jag ner på gården. Längre än så kan jag faktiskt inte sträcka mig!


Adjö dagboken.

2011-06-27 På utflykt

I går cyklade jag och Loviisa till Baggböle herrgård.
Där picknickade vi på saker vi inte egentligen ville ha, eller behövde.
Utsikten och sällskapet var nog.

De här tre bilderna säger er inte hälften så mycket som de säger mig.
De säger mig att Lollo är en riktigt bra person.
När jag får för mig saker som att gå ut på broar hakar hon på,
och när jag vill prata så är hon världens bästa tips-och-lyssna-person (inte för intet att hon ska bli psykolog).
När jag får ett il och vill rejsa med hojjen, eller blir rädd för en nedförs-backe, då skrattar vi hysteriskt tillsammans. Vi hugger i för varandras skull, om en cykel behöver meckas eller om en påse behöver bäras.
När jag säger att jag inte orkar gå i trappor
- då säger Loviisa att jag har sovit lite och att allt blir lättare i morgon.

ps. jag vet inte om det var bron eller fnisset som gör att både jag och loviisa 

har lite halvusel hållning på bilderna! ds.

2011-06-21 Dagens klädsel

Jag gillar basic, basic gillar mig.

Bas-plaggen behöver inte vara tråkiga och opersonliga, tycker jag i alla fall.

- och jag gör ju faktiskt som jag tycker är bäst.

Nu cyklar jag till bussen!

2011-06-21 Dagens låt

Dagens låt blir den som avslutade dagens avsnitt av Mad.
Det är så bra, det är så vemodigt. Åh vad jag är blödig! Jag blir gråtfärdig och melankolisk och tänker på brustna relationer. Då har dom lyckats va?

2011-06-21 Tisdag

Jag känner mig som Joan i Mad men när jag valsar runt i min tighta kjol.

Kjolen är ett reafynd från Hm och ringen har jag satt ihop på morgonkvisten.

Jag kan inte sluta tjata om detta Mad men. Så vidrigt underbar serie!

Kvinnorna är förtryckta, männen är grisar, de super på dagen, röker konstant 

och skräpar ner i parken.

Den visar på allt jag inte gillar, men jag kan inte låta bli att titta.

Tur att världen förändrats de senaste 50 åren.

Ikväll är jag bjuden på middag, ska bli hemskt trevligt!

2011-06-20 Dagen på hojjen

Hej hej!
Så här ser jag ut precis i detta nu. Mitt hem likaså.
Det är lite kaosartat och ostädat. Katten är lite överenergisk och mina ögon är väldigt grusiga.
Detta för att jag haft en fantastisk dag i Loviisas sällskap, långt bort ifrån hemmet.
Vi har cyklat, gått på reor och ätit en fantastisk lunch på Café Göteborg. Efter det har vi joggat, gått på fik med Miriam och sedan degat i soffan med lite té.

I natt får jag somna bredvid min fina man och morgondagen börjar med sovmorgon.

Ibland får man ju konstatera att man har det farligt bra!

2011-06-19 Trygghet för mig då?

För mig är trygghet att känna sig hemma. Att tillhöra.
Att inte behöva vara rädd och att känna fullständig frihet.
Trygghet är också att vara älskad för den man är och veta att man är tillräcklig.
Att få vila och känna sig omsluten och att inte behöva prestera för att få ta del av tryggheten.

Trygghet är också att kunna lita på att framtiden för något gott med sig.

Trygghet är för något som gör att man kan slappna av fullständigt.

Idag pratade de om "Trygghet" på kåren. Jag var inte där eftersom jag befann mig på sjukhuset på mitt arbetspass. Men en sak är säker. Jag känner trygghet hos Gud. Han bär mig i allt och ger mig allt det som symboliserar Trygghet för mig. Till Honom kan jag alltid vända mig. Jag vet att jag är älskad och fri och tillräcklig utan att prestera. Jag behöver inte ge något för att vara välkommen utan det räcker att jag är jag. Han ser till mina behov, mitt hjärtas djupaste önskningar och de behov jag inte ens vet att jag har. Jag vet att jag inte behöver frukta framtiden, för han har lovat mig evigt liv. Min framtid är hos Honom.

En annan sak som är säker är att jag känner mig trygg på kåren, på Frälsningsarmén, Min församling. Ja, för så känns det, Min församling. Jag känner mig delaktig och sedd, trotts min korta tid som medlem. Jag känner att jag får komma som jag är. Precis som jag är. Jag känner att jag är saknad när jag är borta, inte pikad, förföljd eller hånad. Jag behöver inte slåss för min plats, eller för att synas. Jag vet att det finns en  speciellt liten lucka, just för mig, oavsett vad. En sådan församling längtar man tillbaka till. En sådan församling skapar en känsla av trygghet. En sådan gemenskap önskar jag att alla fick delta i. 

Tack Gud för att du är Du.

För att du såg mig mitt i allt och bar mig dit där jag är nu.

2011-06-19 Håret!

För er som inte vet, håller jag på att spara ut håret.

Ni som  redan visste detta, ni vet också att jag brukar tjata en hel massa om mitt hår

och om hur ofantligt långt tid allt tar.

(Inte visste jag var så petig med håret som jag trotts allt verkar vara..)

När jag ikväll hitta den här bilden från förra sommaren fick jag faktiskt en insikt, det har hänt en hel del både på längd, färg och form.. (jag ser sjukligt blek ut på nedersta bilden men det är blixten som förvärrar läget!)

DÅ

NU

Yeaj, nu ska jag forsätta spara så länge jag lever!

När det blir riktigt långt ska jag använda det som vindskydd, toalettpapper, sovsäck och kälke till mina framtida barn!

2011-06-19

HURRA!
Nu går jag på "nästan-helgen". Jag har jobbat lördag och söndag och nu väntar två dagars ledigt.

Det ska bli så otroligt härligt! Det skadar ju inte heller att man har en massa kul att se fram emot! 

Jag ska umgås med nära & kära så mycket jag bara hinner, ta sovmorgon, röra mig, äta gott och klä mig i annat än sjukhusmunderingen!

Jag klämmer i med ett till HURRA!

På onsdag förväntas jag bete mig som en tvättäkta undersköterska. Spännande.

2011-06-17 Dagens klädsel

När man börjat inse att kläder går att kombinera hur som helst blir det riktigt kul.
De dagar man sedan känner att man faktiskt är ganska snygg också blir det ännu roligare.
..Och de fåtal gånger man känner att man faktiskt inte bryr sig, dom är allra bäst.

2011-06-17 Dagen då jag pressenterade

Så coola. Jag tappar hakan, igen.

jpod

Jag är övertygad om att jag kommer kunna vinna många 

"så-nära-är/var-jag-en-kändes-en-gång"-tävlingar.

Varför vänta tills framtiden med skrytet?

"Jag känner dom"

2011-06-15 Dagens klädsel

Ibland gillar jag basic, sånt som håller i längden.

Klänning fr. H&m

Jeansshorts fr H&m

Katt fr. Lövånger

Äh. nu vänder vi ryggen till den här dagen och kliver med stormsteg mot framtiden!

2011-06-14 Dagens klädsel

På jobbet ser jag mest ut såhär!

Det blir inte så mycket personlig stil på sjukhus men ändå finns den där.

Den finns i form av frisyrer, glasögon, örhängen och festliga strumpor. Du kan sedan välja "gummibands-lösning" på byxorna eller att kavla upp. Det finns vita och blå tröjor och klänningar... Mjae, ok. Det går inte variera speciellt mycket alls. En baksida med jobbet med andra ord.

(Varning för storasyster-skryt!)

Någon som i stället klädde upp sig till max var min fina lillasyster!

Här är hon på väg till en tema-fest efter att vi rivit ut halva garderoben tillsammans :)

(bilderna är tagna med min usla mobil, därav kvallan!)

2011-06-14 Emelie goes video!

(förresten gillar jag konceptet med video-blogg. Det kan hända att det kommer bättre sådana framöver både rent tekniskt och innehållsmässigt. Ciao)

2011-06-13 Inomhus

Hej hej!

Jag har inte gett upp bloggen men den har inte prioriterats!
De senaste dagarna har jag solat på dagarna och umgåtts med vänner inpå småtimmarna.
Jag har insupit sommaren i sin helhet och njutit till max!
Idag är Umeå lite dystrare och jag håller mig inomhus innan jag börjar jobba.
Tidigare på morgonen har jag varit och klippt mig. 

Jag försöker spara ut håret så det blev ingen drastisk förändring denna gång.
Det känns bara så otroligt skönt att känna på håret och se att det ser friskt ut!

Nu ska jag se ett avsnitt Mad men!

2011-06-11

Att det ska vara så svårt att veta vad man vill.

Om man visst det kunde man fatta beslut och stå för dom, oavsett om de är bra eller ej.

Kruxet är ju när man låter allt flyta i väg med en.

Som en härlig sommarkväll, när solen skiner varmt och allt lockar.

2011-06-10 En strålande dag!

Efter lite solande i den här värmen drog jag på mig ett riktigt hederligt solsting.

Men tro inte jag är besviken för det. Jag har skrivit ner några rader till Solstinget 

så inte några missförstånd uppstår!

Hej solsting, jag gillar dig!

Du gör mig yrslig och seg och får mig att vilja äta glass i stora lass.

Du gör mig också glad, inspirerad och pigg på något konstigt viss.

Du får mig att uppskatta livet och allt vackert jag ser.

Gräset mellan tårna, människorna i parken, gräsklipparen som gör sitt jobb på gården.

För en stund lämnar jag dig, smiter in i skuggan, men tro inte att jag glömmer dig!

Hellre solsting än frusna tår, hellre solsting ute än isolering i lägenhet.

Nä, Solsting, du är bättre än så mycket annat! Lite svett på ryggen och dimmig blick är ju bara charmigt.

2011-06-07 om att jobba med människor

När man jobbar i vården inser man snabbt att människor ingår i jobbet. På gott och ont.

Det handlar om den gulliga tanten, den bitska tonåringen, den rädda mamman, den överbeskyddande pappan, den snuskiga gubben och den roliga tjejen. Ja, alla sterotyper finns där, men där finns också andra. De som hamnar någonstans mitt emellan och ingenstans. Tonåringen som faktiskt fixar själv, mamman som törs släppa taget, den gamla kvinnan som inte alls vill dö eller farbrorn som inte vill åka hem. Vi människor reagerar olika, blandat och ofta inte alls som vi tänkt oss. Det kan variera från dag till dag, ibland är vi starka och ibland är vi svaga och en tredje dag är vi både och. Den som varit störst blir minst och minst blir störst.

I sjukhus-miljön blir det här extra tydligt. Som personal tvingas du inse att du inte vet allt. Att man måste lyssna och ibland bara vänta ut tystnaden. Det är svårt. Att inte tro att man vet bäst eller bestämma i förväg hur människor ska reagera. Att inte skratta bort problem eller göra dem större än de är. Att hjälpa när hjälp behövs och uppmuntra när uppmuntran behövs. Det är mycket svårt. Ingen av oss är ju ett oskrivet blad. Vi har alla galgar i hjärnkontoret där vi försöker hänga upp "kläderna". Så även jag.

Jag vet inte alltid hur jag ska bära mig åt. Jag gör ofta fel, men visst är det spännande att få försöka.

Det är inte bara patienter jag träffar på sjukhuset. Där finns också en hel massa personal.
Även de passar inte alltid in i dessa sterotyper. Ibland överraskar den buttra med en komplimang och den glada och starka kan bära på något tungt. Som personal förväntas du också vara professionell. Ibland verkar det innebära att man håller uppe något slags fasad som man bär med sig hela vägen in i fikarummet. Är man som arbetskollega lite känslomässigt "lat" kan det vara enkelt att köpa den fasad man blir serverad i stället för att fråga och lära känna.

Jag gillar att jobba med människor även om det många gånger är fruktansvärt svårt. Jag gör fel, tappar tålamodet, börjar om och försöker igen. Ibland svarar jag bitskt mot hon som var spydig och ibland ger jag råd när jag borde ha lyssnat. Men jag vill, jag vill bli bättre.

 Någonstans mellan alla människor skiner alltid Guds heliga ljus 

och där mitt bland alla ansikten hittar vi nog svaret på livet till slut. /e

2011-06-07 Begäret

.... Jag kan ju också tala om att den långa kjolen har vunnit min gunst. Jag är ju en kjol-tjej så den korta, den höga och den knälånga har länge varit mina vänner men nu vill jag också lära känna den riktigt långa. Jag måste, måste, måste ha en och det bums!
Ska se om jag har något tyg jag kan sy en utav.. borde la inte va så svårt.. eller? Jag har ju både lyckats och misslyckats förr om man säger så...

Det finns så många olika jag vill ha och så många sätt jag vill kombinera den.. Å, efterlängtade långkjol!

    

     

2011-06-07

Jag minns så väl när jag provade magtröja för första (mjae, första hade man väl som liten parvel & visst har någon magtröja åkt på efter det också mään,) gången. Jag har nämligen bildbevis! Jag tyckte det satt så anskrämligt illa att jag nästan ville kräkas! Hur skulle jag kombinera detta? Jag tog bilden för att visa Kristoffer och skratta åt eländet som skulle lämnas kvar i butiken.. Sådär en nio månader senare är jag lika inne på dem som alla andra och ångrar att jag aldrig köpte den.. Hur ofta händer inte detta? I morgon ska jag leta i garderoben och se om någon gammal tröja är redo att möta saxen!

Föresten kan jag tala om att jag överlevde första inskolningsdagen med råge! :)

Jag har tidigare sagt att jag har vackra vänner med vackra kläder. Allt som oftast är det ju de som inspirerar en allra mest på klädfronten...

En av mina vänner blev haffad på en av Londons gator (där hon bor) för att bli fotad av en modebloggare...




http://www.waynetippetts.com/?p=13695


Jag älskar den skira klänningen och den lite "tokiga" kombon med en lurvig väska, härligt med olika material!

Något som är mindre inspirerade är att veta att man ska ta på sig arbetskläder direkt man kommer till jobbet. Det blir nog därför inga stordåd i klädväg idag. Skulle jag ändå överraska mig själv kommer en bild upp senare.

2011-06-06 Sveriges nationaldag

... nu är vi hemma igen!
I helgen har jag valt att umgås IRL som det heter (eller hette?!) och struntat i bloggandet.

Det har varit helt underbart! Sommaren har börjat ge sig till känna och jag har fått möjlighet att träffa massa underbara människor. Två nätter har vi också spenderat hos min bror och hans sambo där vi haft det hur härligt som helst!

Det enda dåliga med att ha det bra är att man aldrig vill att det ska ta slut!
I morgon börjar jag inskolas på avdelningen på sjukhuset där jag ska spendera sommaren. Det känns nervöst och spännande, jag hade bara önskat att det dröjt en vecka eller två...

Nu ska vi bege oss ut på cykeltur och njuta av solen. Därefter vankas brödbak och några avsnitt The wire.

Ha det gott där ute i sommar-Sverige (och andra ställen där trogna läsare finns :) !

Visst är det fint att Sverige bjuder till med riktigt vackert väder på självaste nationaldagen? Hurra för Sverige! 

2011-06-02 Dagens klädsel...

Dagens klädsel är inte värd en bild.
Hittills har den bestått av morgonrock!
Jag ska snart ta mig samman och klä på mig för en fisketur, men då blir det slapp-jeans och stövlar. Det blir inte alls piffigt med andra ord... Men fy så skönt ibland! Ut i skogen barra!

Ha en fin helg gott folk!

2011-06-01 idag är det annorlunda...

Dagens armband

En gång hade jag en kompis som hade en stor burk med armband, ja det var inte det enda hon hade. Enligt mig hade hon allt! Hon var alltid minst sju steg bättre än mig (fråga mig inte på vilken skala, men definitivt en där sju var mycket). Jag beundrade henne för att hon var så rolig, smart, snygg, cool, social och allt sånt som jag själv ville vara. Idag har vi ingen kontakt alls.

Relationen var nog i det avseendet ganska ojämn. Jag som skrattar, beundrar och tycker om och till och med nästan vill vara Som. Jag vet inte många som behållit sin tonårs-idol speciellt länge, de håller ett tag. Jag minns min tid med Spice girls för att ge ett exempel, det var dock innan tonårstiden... Ingen musik som rullar i lurarna nu för tiden direkt!När man upptäcker det mänskliga i sin idol blir det inte lika roligt. Spice girls gjorde ju inte musiken själva, hade överdrivna image och vissa sjöng inte ens bra. De hade egna problem, brustna relationer och mådde inte alltid bra. Allt det här upptäckte jag efter en tid. På så sätt är nog idol-fan-relationen en ganska skör relation att bygga en vänskap på.

Visst är det fint att beundra sina vänner och även den här personen beundrar jag nog än på många sätt.
Nu har jag däremot fyllt upp ett eget skrin med armband och kan i  välja och vraka ganska mycket. Lite jag-kan-själv har vuxit fram i mig och likaså insikterna.
Jag mår nog bäst av vänner som finns när det blåser, inte de som har ett stort smyckeskrin. Vill jag ha ett stort smyckeskrin får jag väl se till att fixa det själv! Det är ju en vän man behöver!
Jag är också jätteglad att jag har sådana vänner idag och att jag sakteligen inser att jag inte behöver vara omtyckt av alla, jag duger gott ändå.

Jag kan själv välja att tacka nej till en vänskap som gör att jag måste vara ett fan.
Nej tack säger jag till den idag.

2011-06-01 Fattigmansmode 4

När jag var i Stockholm fyndade jag det här linnet på Emmaus för tre guldpengar.
Värt, men hur sitter det egentligen? Jag kände direkt att det var ett sömnads-projekt på G.

Farmors gamla symaskin och lite påhittighet har gett mig många favoritplagg!

Planen var att sy in linnet och göra det midjekort!

Jag sydde och sydde.. allt kändes strålande.

Tada!! Det blev ett blommigt, blått linne av det hela!
Jisses vad jag kan sy!

Nä, skämt och sido. Ibland misslyckas man* och ibland blir man* riktigt irriterad för att man* har ganska dåligt tålamod. Då kan man* ta och slänga skitlinnet rakt in i garderoben igen och låtsas att det inte finns till nästa gång man har bättre tålamod. Tills dess tar man* på sig något annat och låtsas vara lika glad för det och det går faktiskt ganska bra för man*.

Idag:
Linne, Monki
Kjol, mammas finkjol

*jag

2011-06-01 Träning

Jag har bestämt mig för att bli en riktigt bra motionärs-löpare.
Jag ska fixa det trotts astma, lågt blodtryck och  IBS.
Än fast jag inte tror det om mig själv eller har ägnat mig åt det speciellt länge.
Det här är en kvinna som bestämt sig!
Nu ska jag bara hålla fast vid mitt beslut vilket är svårare ;)

Löpningen är verkligen den bästa "sport" jag hållit på med, på med ett par skor och du kan fara ut när du vill. Jag mår så bra av det och det är också en rolig grej att dela med Kristoffer!

Jag är jätte-peppad och har läst på nätet om olika tips. Dels för att minska illamåendet som jag tyvärr lätt lider av oavsett ansträngningsgrad.. :/

Nu ska löpningen tas till lite nya nivåer, jag ska back- och intervall-träna mer och utöka sträckor och frekvens.

Gårdagens personliga "misslyckande" (sämre tid & ork än jag brukar ha annars) har vänts till en otrolig pepp! Det här kan bara bli bättre!
Höga kusten nästa!
Kanske har jag hittat något för mig?! :)

En glad Emelie!