Det känns som minst två dagar sedan jag satt på statistikföreläsningen. Den var egentligen i morse.
Jag har hunnit träffa två vänner, gå en lång promenad, kolla på serier, sova på soffan, sola på balkongen, fundera lite, spela lite gitarr, haft ett "good cry" som Debra i serien Everybody loves Raymond. Jag har också ätit osunt & för lite vid ett flertal tillfällen, pratat jätte länge i telefon med en god vän och lite kortare med min far, diskat två gånger och varit ute på en jogg. Lägg där till att jag har hunnit köra hjärnkontoret på högtryck när jag tänkt, planerat, oroats, irriterats och grunnat på diverse saker.
Dagen har känts lång, riktigt lång. Det var först nu som det slog mig att det faktiskt visst var i morse jag satt på statistikföreläsning. Ibland är en lång dag precis vad man behöver. Jag har hunnit pilla navel-ludd hur mycket som helst (nä faktiskt inte, jag får nämligen aldrig det. Är det månne en mans-hårs-sak?).
Kortfattat. Långt = bra Emelie = redo att möta sängen och den kommande tisdagen.
... I morgon fyller mitt hjärta, min kattunge, min prinskorv, min guldlock, min älskling, min man-boy, min make och min underbara livskamrat år.HURRA! Vilken tur jag har som får uppleva ännu en av hans födelsedagar, han är nämligen det bästa som finns att få ha sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar