Vårat vardagsrum har länge varit ett problem. Jag kanske besvärats något mer än Kristoffer, men han har inte heller varit nöjd. Vi har liksom aldrig fått till det, den ena komplicerade lösningen efter den andra har liksom bara fört oss åt fel håll. Det här hörnet har varit det som jag ansett varit sämst. Igår hände det plötsligt. Vi såg en tokmönstrad gardin, som vi båda tyckte om och som faktiskt också passade övriga inredningen. Vi funderade länge på om vi vågade, det kunde ju komma att kännas hysteriskt och oroligt (ja, efter alla dessa turer har vi blivit lite fega). När vi kom hem kände vi båda som i reklamen "plötsligt händer det". Nu sitter jag här och njuter av utsikten. Favorithörnet mitt.
Det bevisar för mig att man faktiskt kan lyckas, ibland tar det bara lite tid. Ett hörn som trilskas och bevärar en kan komma att bli ett favorithörn. Det bevisar också vilket bra team jag och Kristoffer faktiskt är. Tvivlade jag någonsin är det som bortblåst idag. Älskade du, alla hjärtans är för futtigt för ett äktenskap. Det kan vara en måndag som är minst lika bra (jag börjar förstå det nu), och i morgon är jag din med.
Med det sagt, du är ändå värd alla chocklad-hjärtan i världen, stoppade nallar och kort som kan spela I will always love you. Men hjärtat, vi har ju ett helt liv att portionera ut allt på. Vi behöver inte ha panik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar