En utbildning som berör

Det är något speciellt med psykiatriska sjukdomar.
Människor som mår dåligt i själen. Människor som  utav olika anledningar "tappar kontrollen" över sitt eget känsloliv, sin ork, sina tankar.. Dessa människor finns mer eller mindre nära oss alla. Det syns inte vilka dom är för att sjukdomen är dold. Det är inte heller något som vi svenskar gärna pratar om, trotts att det är så vanligt.

Det klingar liksom illa med "Psykoser, Depression, Självskadebeteende". Det för tankarna till en massa obehagliga föreställningar som ingen vill tänka. Därför är det lika bra att blunda.

Psykisk ohälsa är den största folksjukdomen i Sverige. I det begreppet ingår ett brett spann utav symtom och diagnoser. Inte ens cancer är lika vanligt. För cancer finns del galor, inslamlingar och reklam. Med all rätt! Jag tänker bara på alla som är direkt eller indirekt berörda utav psykisk ohälsa. Wouush, det är många det! Men vars håller dom hus? Inte på galor eller i reklam i alla fall..

Jag vet. Jag borde fokusera på symtom, behandling och lagar för att klara tentan. Inte fundera på existentiella frågor, samhället och livets stora frågor. Mycket ostrategisk planering utav dyrbar tid! Men det är något speciellt med psykisk ohälsa. Det är därför den här kursen är så väldigt jobbig och jag bara längtar tills den ska ta slut. Inte för att jag inte berörs, inte för att jag inte kan relatera, inte för att att jag inte förstår hur viktigt det är. Utan just därför. Jag imponeras en sådan här gång ännu mer utav de människor som väljer att ägna sitt yrkesliv åt just den här kategorin människor.

Nej, nu ska jag verkligen fokusera på lagar, symtom och behandling. Måste.vara.mera.avtrubbad.