Jag lovade mig själv att inte skriva när jag inte har något vettigt att säga.
Här sitter jag nu ändå och gör precis tvärtom. Visst är det tokigt, när tanken och förnuftet flyr och något annat tar vid.
Men jag vill bara säga att jag sitter här och upplever något fint. Inget speciellt egentligen och ändå massor. Jag bara sitter och njuter vid tanken av en ledig måndag. Jag gläds när jag tänker tillbaka på fredagskvällen tillsammans med fina vännerna och lördagen på antikbutik. Tankarna spolar fram till söndagen, Gudstjänsten och den enorma glädje jag känner i Gud nu. Vilken sinnesro det ger att våga lite på att någon annan bär en! Tanken bär mig till ett kök. Vi sitter runt ett bord och äter palt med en familj full av liv. Vår familj. Jag skrattar till vid tanken på glädjen att få lägga pärlplattor med några fina pojkar en kväll för att nästa dag susa fram i snön med några andra favoritbarn. Vilken total lyx.
Jag har letat efter kakeldekor på internet för att göra om i badrummet, men känner inte någon brådska. I stället tänker jag koka en kopp te och ta fram några skorpor. Min man sitter i soffan och spelar på sin nya gitarr. Stilhet, trygghet, glädje och alla andra ord som på nått sätt kan beskriva. Fast. Jag vill mest säga - mer än såhär behöver man inte.
Lycka är att slippa söndagsångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar