Måndag i ångestens frånvaro

    

 Mitt i alla fragment finns säkert en kärna av vad som är jag.

Men vem vet, inte du, inte jag.

Där bland osäkerhet och bekräftelsebehov. Bland skrapsår, tårar och blod.

Mitt i skrattet och genom kletig maskara och fumlande händer.

I upptog och påhitt, i stilla vila. I grusiga tankar och sunt förnuft.

I mognad och omsorg och liten brustenhet.

 Där bland alla försök att Vara något.

- där såg jag dig, och dig och dig. Alla såg så fina ut och jag var en blek skrutt.
Å jag vill vara en regnbåge!
och mitt i kaoset, mitt i regnet fanns det redan där

- Ja som en stor fet tårta, eller en lök kanske. Lager på lager utan nått

som alltihop är jag. "Hon som letade och fann allt där hemma."

Nå. För den dum-blinde eller stum-synte eller för den som helt enkelt lider av allergi mot det subtila,

kan jag tala om att:
jag ska skriva tenta, äta risifrutti och vänta tills Kristoffer kommer hem.
Jag ska hasa runt i tjocksockar och titta ut genom fönstret med jämna mellanrum.