2011-04-06 dagen då jag skrev långt om inget speciellt

Igår sa en tjej att jag var fin och hon betonade det verkligen.
Jag blev väldigt glad!
.. också lite förbryllad. Jag tyckte nämligen att jag bara såg ut precis som jag alltid gör.
Ungefär samma engagemang, ungefär samma stil, ungefär samma kreativitet, ungefär samma vara-eller-icke-vara-moderiktig.

Du som sa det menade förstås väl och jag blev inte det minsta ledsen, så sitt inte och skäms! Det var kanske bara lite extra uppmuntran eller så att du tilltalades av min stil just precis den dagen. Eller så har vi helt enkelt pratat lite med varandra på slutet. Det finns många möjligheter, men...

I helgen träffade jag en vän från skolan och hon poängterade också att jag var så väldans fin, samma sak har hänt tidigare.

Tanken som slog mig var bara: Hur brukar jag gå runt på skolan egentligen!?
Jag kom då på att jag faktiskt kanske varit lite mindre engagerad klädmässigt, att jag inte orkat på samma sätt. Där jag lagt mitt krut klädmässigt har nog varit där jag också lagt mitt krut känslomässigt. Privat, hemma, bland vänner och familj. Jag har varit lite skoltrött senaste tiden och sånt yttrar sig ganska tydligt på utsidan. Och nej, jag vill inte ge upp skolan. Den har bara varit lite låt-gå på slutet och då klär jag mig ofta därefter.

Med detta vill jag konstatera, det är spännande när det slår en att kläder kan vara mer än yta.