När jag cyklade till dig påmindes jag om en tid jag så gärna vill glömma.
När jag var en tönt & du var cool & mystisk.
En tid då jag var rädd, när jag spottades på.
En tid då du försvann, men jag blev kvar.
Vad gjorde mig till mig och dig till dig?
Vem bestämde & vem sa att vi inte fick gå emot?
Mellan té-slurparna tänkte jag att man är ganska lik ändå.
Lite olik förstås, men också lik.
Vad gjorde att vi hållit ihop & inte ni?
Vad gjorde att jag gick tillbaka när jag slängt ringarna & slagit igen dörren?
Vad gjorde vår kärlek så mycket starkare än eran?
Och var den någonsin det, egentligen?
Vad gjorde att ni blev tre
Medan vi misslyckades med vårat två-och-en-halv-liv?
Vad gjorde egentligen mig till mig och dig till dig?
Vem bestämde & vem sa att vi inte fick gå emot?
Jag tycker i alla fall det är fint när nörden kan dricka té med hon som var cool & mystisk.
Bara sådär såg jag att det nog aldrig var sådär som jag alltid tänkt.
Vi kan faktiskt gå emot, eller framåt, bakåt, ja vars helst vi vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar