2011-04-26 Natten då stressen gjorde sig påmind

Cykeln är ju inte allt.

Visst är det så,men den är trotts allt ny.

Det är så otroligt irriterande att alla cyklar plötsligt är samma färg

- Som min! Jag valde en färg som inte skulle smälta in i mängden..

Någonstans här, mitt bland alla cyklar på campus måste den finnas.
Jag vet ju att jag ställde den här,

eller gjorde jag verkligen det?
Jag har riktigt dåligt minne, 

jag är kass! Har jag tappat bort cykeln?

"ursäkta, jag hittar den snart..! Den måste ju bara vara här. Jag ställde den precis.. Snart! Ursäkta, jag kommer tillbaka ska bara kolla här borta.."

Jag svär, jag flåsar, jag springer uppför och nedför den jättelika raden av cyklar.
- skulle alla hit just idag? Det måste ju vara tusentals cyklar här.
Cykelhögen bara växer, den går in där bakom hörnet på huset också!
Kan jag ha ställt den där borta?

Sandra väntar troget men börjar se lite besvärad ut.
Hon vill ju hem och plugga. Hon är förberedd.

Till slut låtsas jag att jag hittat cykeln, men det är förstås helt fel.
Jag saknar nykeln. Axlarna faller ner till marken och tårarna rinner ner längst kinden.
Jag orkar inte det här. Jag kan inte det här! Jag vill bara ge upp
Varför ska det vara så bedrövligt många guldfärgade cyklar här idag?

Det är ingen ordning på mig.

Idag cyklar jag hem till Sandra för att plugga inför tentan.