Du är ständigt hos mig i min mänsklighet.
Mitt i vardagen
bland gitarrer, i öronen, i hjärtat.
Mitt i kåtheten, mitt i heligheten, mitt i ilskan, tårarna & skrattet.
I djup dal, på höga berg, i uppförsbacken, i nedförsbacken.
När jag hamnar rätt, när jag gått helt fel.
I tystnaden & i skramlet från världens brus.
Ständigt nära, även när jag inte har vett om att förstå det.
Tack.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar