Med höga ambitioner kommer ibland ett visst mått av dårskap & självförakt.
För mig stämmer det i alla fall.Jag har alltid eftersträvat att vara bäst på det jag gör
- och många gånger avslutat eller aldrig påbörjat något som jag inte skulle kunna lyckas bli bäst på.
Jag vill inte blogga om min blogg inte har flest läsare i Sverige, jag vill inte skriva om kläder om jag inte kan handla det senaste, jag vill inte sjunga om jag inte sjunger bäst av alla, jag vill inte träna om jag inte är starkast på gymmet. Denna tanke bromsar förstås många gånger en lust, kreativitet och en önskan "om att". Läggg där till att kroppens stressas i småsmullor i perioder..
Ibland kanske min brist inte är tålamod utan självförakt & dårskap.
Då behöver jag påminna mig om grundläggande saker, som att jag är högt älskad, god nog & att min identitet inte behöver bekräftas i andra människor. Jag funderar också på vad jag ibland väljer att lägga mitt krut, vars är mitt fokus, vad tävlar jag egentligen för att vinna?
Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset.
Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt- löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. 1 kor 9: 24-25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar