Tack för hjälpen med brillorna!

Dessvärre blev jag inte mycket klokare. 

Som tur är har jag en trevlig optiker som lät mig lägga undan två par!

Ikväll gick jag ut från neurokirurgen för sista gången denna sommar. Ja, allra troligast om jag inte slår huvudet eller nått ;) Det känns riktigt skönt men också lite tråkigt. Jag har trivts mycket bra även om det ibland varit så stressigt att maten velat vända uppåt igen. 

Ledigheten känns på så sätt väldigt välbehövd innan man ska ta itu med skolan igen.

Jag känner mig peppad på morgondagen och alla de tre lediga veckorna, jag känner att det ska bli roligt med studentliv och ytterligare praktik. Jag längtar till våran julresa och nästa sommar som jag förhoppningsvis spenderar i Stockholm. Jag är peppad på att duscha i morgon och få tvätten tvättad, på att träffa Miriam för lunch och på tapaskväll med Kristoffer. Jag är sugen på att gå ut och dansa och på att hinna sitta i kyrkbänken igen. Jag längtar efter mina nya bågar och ett par nya jeans, på att uppdatera bloggen och på att göra smycken, spela gitarr, skriva musik, sy kläder, måla möbler.. Jag vill träffa massa goda vänner och bara dega i sängen..

(ett försök att fånga ett typiskt emelie-il!)

Som ni hör är jag lyrisk, näst intill manisk, men låt mig hållas hörni.

Jag är faktiskt värd det.