fredag 11 november 2011

Fredag


Någon sa till mig att vår bästa tid är nu
Var det kanske du?

Ibland bestämmer jag mig för att skratta
och vips så spritter det till i hela kroppen.
Jag ser värmen i husen genom dimmans ridå.
Dina armar när smärtan bultar på.
Jag ser klockan ticka, en morgondag närma sig,
jag ser möjligheter, oändliga möjligheter.

Följ med mig, nu lyfter vi
om vi vill förstås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar