Sommaren kom och tog över!

Vilken virvelvind jag lever i!
Visst, sommaren har till större delar bestått av jobb och ja, himlen ligger fortfarande uppåt och fötterna pekar nedåt. Så på så sätt har inga konstigheter skett. Men utöver det då?
På något sätt har jag lyckats fylla upp varje ledig minut med någon form utav aktivitet. Jag har försökt att insupa sommaren med allt vad den innebär trotts heltidsarbete. Det är trixigt, men det går. När jag tänker efter har jag faktiskt gjort massor, ett axplock..

på trästock

I Töre

En glimt av en prinsessa

syskonkärlek

En glimt av en prins

För ett par helger sedan åkte vi på en liten mini-roadtrip till Haparanda och Tornio där vi campade på vägen. Det var riktigt spännande att undersöka norra Sverige som tidigare varit en dold skatt för mig. Vi har också haft besök av min syster och hennes familj. (Å jisses amalia vad jag älskar mina syskonbarn!). Däremellan har jag haft lyxen att ha min goa vän från Stockholm här uppe i Umeå. Lägg där till lite besök på vid vatten och på restaurang och en hel del kvalitetstid med Kristoffer. Jag har fiskat, cyklat, sprungit och legat på bryggor.Det har varit underbart på många sätt Men.

Men, där kom det stora "Men-et". Nu är jag slut på. Oj,oj, oj vad jag är trött!
Jag har insupit både sommaren och Norrlands universitetssjukhus till max. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter ledighet! Jag har massor med ideér på resor jag vill göra, människor jag vill träffa och projekt jag vill genomföra... Allt ihop kommer dock att få falla på plats bit för bit, för nu behöver jag vila, riktig vila, av den typen som är utan planer.

Det är det här som gjort att bloggen blivit lidande. Jag har alltså inte väntat på att "andan ska falla på" utan jag har snarare haft andan i halsen! Nu är det bara 8 pass kvar till ledighet. Det har aldrig varit så nära!